Gomorron Sverige! Eller snarare god förmiddag. Har varit igång sen tidigt i morse och i bloggande stund rullar vi söderut. Mot Växjö. Mot staden som står värd för Melodifestivalens första deltävling. Toppen.
2012 är redan på förhand ett speciellt år i tävlingens historia. Kultureliten invarderar nämligen schlagerland! Nu snackar jag inte om Flinck och Ranelid. Att dessa legendarer väljer att förära festivalen med sina konstnärsskap bleknar i jämförelse med det jag nu kan avslöja. Rickard Engfors och Sean Banan förenas i ett unikt samarbete som en gång för alla ska placera schlagern i de fina salongerna.
Jag ser oss som finkulturens främsta budbärare på den folkliga cirkusen. Schlagerdiktatorn Björkmans förhållningssätt till estetikens ädla konst får det etablissemang vi representerar att skaka i sina grundvalar. Var tog substansen vägen? Ytligheten i Melodifestivalen är frustrerande.
Sean Banan och Rickard Engfors är ett dreamteam. Den goda smakens sändebud typ. Givetvis kan svenska folket förvänta sig ett framträdande värdigt sammanhanget. Minimalistiskt och smakfullt. Med fokus på musiken. Budskapet är viktigare än det visuella. Såklart.
Skönt med nummer som inte innehåller en massa onödiga grejer. Avskalat är underskattat. Därför satsade vi på att bara göra 16 scenkostymer. Eller blev det 17?
Åååååhhhh…….äntligen börjar detta fantastiska spektakel. Nu väntar 6 underbara veckor som avslutas live i Globen. Lycka till med ert ”minimalistiska” ;-)framförande!!!! Ser fram emot att få dagliga rapporter från schlager-cirkusen. Kommer du att jobba med fler artister i år? Puss
Ju fler klädbyten och tonartsändringar, desto bättre…!
A match made in schlagerheaven helt enkelt! =)