Jag tog fram skämskudden i förebyggande syfte. Som tur var. Av någon outgrundlig anledning kände jag på mig att Anna Ankas nya program skulle bli hysteriskt pinsamt. Fågelskrämman slår ju alla rekord i brist på självinsikt. Det är ingen nyhet. Fascineras fortfarande av hur en människa som fullständigt saknar stil och klass kan tycka att hon är så mycket flottare än alla andra.

Nu söker alltså ankan assistent. Tjena. Det är självklart inte alls ett svepskäl för att göra tv. Att ankan hoppar på projektet kommer inte som någon chock. Tanten vill ju desperat hålla sig kvar i rampljuset. Själv uppfattar hon säkert TV3s förfrågan som en bekräftelse på att hon är en superstjärna. Som sagt. Tjena. Glad är jag i alla fall oavsett. Hysteriskt pinsam tv är otroligt underhållande tv.

Det jag frågar mig är varför folk ställer upp i detta program? Vem vill frivilligt ha ankan som chef? Vilken människa med vettiga värderingar vill ens vistas i samma rum som den där fågelskrämman?

”Man ska inte döma folk innan man lärt känna dom” sa ankan på fullaste allvar till en av assistenterna. Det finns ett annat uttryck som slog mig precis. Det handlar om att leva som man lär…

Alla dessa sociala nätverk tar knäcken på mig. Försöker integrera min blogg med Facebook och Twitter. Kan omöjligt hålla på att uppdatera på alla ställen. Det är inte helt lätt att få det att funka. Känns som att jag behöver veta hur man gör inför kommande projekt. Hmmm…

Nu gäller det. Har jag någon form av självbevarelsedrift? Idag börjar mitt nya liv. Känns bra. På väg till jobbet nu för att styra upp tillvaron. Nattens funderingar behövdes. Nu är jag fokuserad.

Ligger vaken. Igen. Är dödstrött. Men kan inte sova. Allt är som vanligt med andra ord. Lugnet efter stormen gör mig ofrivilligt frustrerad. Jag vet ju mycket väl hur jag brukar vara efter en galet intensiv jobbperiod. Tillvaron blir något slags vakuum. Åtminstone delvis.

Hjärnan är van att gå på högvarv så lugnet runt mig blir faktiskt stressande. Jag vet. Det är sjukt. Men så känns det. Jag är liksom inte låg. Men det finns ett tomrum som jag inte kan fylla genom att sysselsätta mig med att arbeta.

Jag måste ta tag i min vardag. Har visserligen börjat men det måste till en övergripande förändring. Punkt ett är att få tillbaka några slags rutiner. Det känns genomförbart. Punkt två är att skaffa mig intressen som inte är jobbrelaterade. Hur gör man det? Jag måste ta reda på hur det är att ha fritidsintressen. När jag tänker efter måste jag faktiskt ta reda på hur det är att ha fritid över huvud taget.

Var ska jag börja? Jag måste gräva där jag står. Jag är inte rädd för förändring. Jag längtar efter förändring. Men ingen annan kan göra detta åt mig. Det är helt och hållet upp till mig nu…

När jag vaknar börjar mitt nya liv. Jag har inga ursäkter längre. Nu ska det bli ordning och reda. Nu ska jag sätta gränser för mig själv. Ska ta mig i kragen. Slut på festande och sena nätter. Skaffa regelbundna matvanor som inte innefattar dyra restaurangbesök. Ta reda på vad ordet motion betyder. Men framförallt… bli bästis med mig själv igen. Jag gillar mig själv men tyvärr glömmer jag oftast bort att umgås med mig själv. Egentid är livsviktigt.

När jag vaknar ska jag planera och strukturera upp min tillvaro. Att inte ha koll är inte bra för min hälsa. Att aldrig komma ikapp på någon front går bort. Nej. Rensa upp i vardagen blir mitt viktigaste uppdrag. Allt annat får vänta.

Jag måste ha slagit mig. Lagar middag. Till mig själv. Och jag tycker att det är mysigt. Är en rent ut sagt värdelös kock sånär som på en rätt. Fråga mig inte vad den kallas. Det är min egen thaivariant.

Själva grytan lyckas jag nästan alltid med. Värre är det med riset. Seriöst. Hur svårt kan det vara? Hur jag än bär mig åt blir det bara vattnigt. För säkerhets skull kokar jag såklart ris så att det räcker för ett mindre kompani.

Jag älskar nya webbläsaren Google Chrome. Den har en inbyggd funktion för webbutvecklare som är grym. Plötsligt får jag inte alls lika mycket huvudvärk av allt kodande.

Jag beslutade mig för att vara en duktig kille. Hasade mig ner till kontoret. Dagens tema är mys. Är sjukt nöjd med. Min nya jacka som jag hittade på Zara igår. Den är gjord i mjukistyg.

Hur mycket lakanskräck kan man ha? Jag är hopplös. Nog för att jag hade alldeles för mycket funderingar i skallen igår men varför vägrar jag släcka lampan i tid? Kunde knappt hålla ögonen öppna men envisades ändå med att fortsätta titta på risiga tv-serier.

Nu har jag beslutsångest. Hade terapitid kl 09 men fick precis veta att den är inställd på grund av sjukdom. Är dödstrött. Vill bara krypa tillbaka ner under täcket. Det är grymt lockande. Men jag får skylla mig själv. Jag borde väl ta mig i kragen och börja dagen… Hmmm…

Vad är viktigt i livet? Vad eftersträvar jag? Vad måste jag försaka för att uppnå mina drömmar? Ligger på soffan och funderar över prioriteringar.

Jag har spenderat så många år med att bara leva för stunden. Jag har intalat mig själv att det är okej att min omgivning ska behöva stå ut med att jag inte planerar. Så ser mitt liv ut. Det är inget jag kan göra något åt. Jag vet inte hur många gånger jag sagt dessa meningar till mig själv. Det är enkelt att bara skylla allt på omständigheterna. Så slipper man ta ansvar. Det är enkelt att rättfärdiga ett sånt beteende. Jag skulle fortfarande kunna göra det. Men jag vill något annat.

Jag har förändrats. Jag vill ta ansvar. Jag vill ta kontroll över mitt liv. Jag är på god väg. Har varit ute på en mental resa i mer än två år så konstigt vore väl annars. Är jag kanske därför extra känslig när jag ser dessa tendenser hos andra? Ställer jag för höga krav? Kanske. Men jag ger samtidigt väldigt mycket. Har jag inte rätt att själv vilja bli prioriterad?

Är nere på stan. I city. Läskigt. Ytterst sällan vågar jag mig ner till dessa moderna kvarter. Idag hade jag dock inget val. Hade kläder som skulle returneras. Zara är en trevlig butik. Lyckades komma därifrån med lika mycket som jag kom dit med. Jag är en bra kund. Har extremt lätt att motivera för mig själv varför jag behöver köpa saker.