Vaknade skräckslagen. Svettig. Frågade jag mig själv vad som egentligen hände i natt.  Varför ligger det en bystig blondin vid min sida?  Börjar jag bli heterosexuell?

Igår var jag en usel bloggare. Fy skäms! Skyller allt på Maggan. Varför? Jo, först och främst för att min kära väninna flyttade in på kontoret igår. Vi hade möten hela dagen och kvällen. Varvade med att jobba med Maggans nya portal som ska upp lagom till det nya året. Vi har dessutom ett gäng andra roliga grejer på gång i samband med lanseringen. Mycket att stå i helt enkelt. Sista mötet pågick till efter midnatt. Vi stupade i säng alldeles för sent och är inte helt pigga idag kan man lugnt säga.

Har hur mycket som helst att göra idag. Möten. Dealines som närmar sig med stormsteg. Vad gör jag då? Försover mig! Skulle varit på kontoret klockan 10. Klockan är inte 10 nu. Suck.

Jag har galen huvudvärk. Det är som tortyr. Jag vet inte vad jag ska göra. Har ju numera inga huvudvärkstabletter hemma sedan jag avslutade min överkonsumtion av Treo. Sjukt irriterande är det i alla fall. Jag kommer omöjligt kunna bli trött om hela skallen bultar.

Vilken konstig dag. Till att börja med blev det sent igår. För sent. Sov dessutom dåligt. Vaknade till tidigt i morse och såg ett sms från Tomas som var på väg till Södersjukhuset. Efter det kunde jag inte somna om. Blev ännu mer stressad när han därefter inte hörde av sig på flera timmar. När folk man tycker om sitter på akuten är det av förklarliga skäl svårt att slappna av. Till slut dök dock stackaren upp på kontoret i ett härligt morfinrus. Njursten var diagnosen. Ont som fan gör det tydligen. Tog med sjuklingen hem så han fick sova lite.

Egentligen borde jag gå tillbaka till kontoret nu. Känner dock att jag inte är fokuserad så jag lär nog inte få något gjort. Bättre att börja tidigt i morgon och vara effektiv.

Ska göra ett tappert försök att ta mig utanför dörren. Blir varken piggare eller friskare av att bara ligga instängd hemma. Dessutom måste jag handla mat. En dusch är en bra början…

Typiskt min otur. Så brukar Miss Kylinge säga. Jag lånar hennes uttryck idag när jag antagligen måste konstatera att hostandet inte går över. Typiskt min otur att bli sjuk när jag äntligen är ledig. Men är inte det rätt vanligt? Så fort man slappnar av så kommer det. Irriterande är det i alla fall. Samtidigt säger det en hel del om hur man lever sitt liv. Noll kontakt med kroppen liksom. Det funkar inte att bara köra på. Då blir det så här. Host. Host. Snörvel. Host.

Jag har inget val. Jag måste erkänna att jag är besatt av Hollywoodfruarna. Kollade TV3-serien med fågelskrämmans julfirande. Stackars kanalens programledare säger jag bara. Dom måste ha tvingats vara med under pistolhot. Åtminstone hoppas jag att det var så det gick till när begav sig till USA för att göra tv av precis ingenting. Vilka meningslösa program. Desto lyckligare blir jag av den fullkomligt lysande Anna Blombergs parodier av fruarna.

Jag ser typ ut som ett skelett. Ett skelett med ballongmage. Det ligger i familjen. Även mina taniga syskon är lite missklädsamt uppsvällda för jämnan. Hittade precis en artikel om hur man blir av med sin ballongmage. Tyvärr visar det sig att det innebär att jag måste göra avkall på saker jag stoppar i mig. Hur långt är jag villig att gå för att bli fit? Känner jag mig själv rätt så är svaret sorgligt. Inte långt alls. Knappt ens till kylskåpet.