Foto: tv4.se

Jag är verkligen inget Idol-fan. Även om jag villigt kan erkänna att jag ibland skriker i falsett som är jag ingen tonårsflicka. Men kan sätta min högra hand eller vilken kroppsdel som helst på att Sverige har fått en ny flickidol. Han heter Erik Grönwall. Erik Grönwall. Lägg namnet på minne om ni missade kvällen Idol på tv. Killen är så GALET bra. Han sjunger rumpan av vem som helst. Dessutom är han ung och bedårande söt.

Eriks tolkning av det isländska ESC-bidraget ”Is It True” var ren magi. Killen har en bakgrund som karaokevärd och just karaoke tycker jag att Idol allt som oftast känns som. Karaoke med fet budget. Det saknas originalitet i de allra flesta framföranden. Men med Erik vid mikrofonen finns det inget att klaga på. Grattis Erik! Du kommer att vinna hela skiten.

Avslutade dagens kontorsarbete med en massa ekonomi. Det är verkligen skittrist att sitta med fakturor och budgetar. Jag önskar att jag vore stenrik. Jag önskar att jag hade råd att ha en revisor på lönelistan. När jag ändå håller på att önska så skulle inte en assistent sitta helt fel. Gärna en snygg sådan. Jag skulle vara grym som chef till nån lättklädd… förlåt mig… lättledd hunkig snubbe som är villig att göra allt för mig. Har tyvärr inte mycket mer att komma med idag. Går mest omkring i halvkoma. Nu får penicillinet allt ta och börja verka. Frågan är dock om det gör det när jag inte vilar!?

Sitter och snörvlar på kontoret. Håller på med Jessicas albumomslag. Det är verkligen Bardot-feeling på det. Känns skitbra. Har just kollat Emilias video. Den är klar nu och den är fabulous! Min kära lilla väninna är så toksnygg så att jag nästan blir straight. Men bara nästan.

Dagens roligaste artikeln hittade jag precis på Expressens sajt. Hela media-Sverige slår knut på sig själva för att hitta nya vinklingar till artiklar om fågelskrämman från Hollywood. Nu slänger man alltså in en citron i leken för att röra om i ankdammen:

”Sigrid Åhs, som blev känd som Miss Citron i tv-showen ”Tutti Frutti” på 90-talet och senare valdes till ”Sveriges Pamela Anderson”, ser inte mycket gott hos den kontroversiella Hollywoodfrun.
- Hon känns som en golddigger, säger Sigrid om sin tidigare kollega och konkurrent.”

Miss Citron? Sveriges Pamela Anderson? Vem kom på idén att ringa upp henne? Hur gick det till?

Fick Jennys bok på posten idag. Är galet nöjd med omslaget! Classy! Perfekt med något att läsa nu när jag är sjuk. Japp. Jag är sjuk. Besöket hos farbror doktorn gick rekordsnabbt. Det var inte svårt att konstatera att jag har åkt på luftvägsinfektion. Igen. Suck. Men nu har jag i alla fall fått en penicillinkur.

Ska strax till Vårdcentralen. Lika bra att kolla upp om jag behöver penicillin. Förkylningar brukar ha en tendens att sluta med luftrörskatarr när jag inte sköter mig. Sedan jag flyttade så har jag skaffat mig en ny Vårdcentral. Det var på tiden. Tidigare tillhörde jag Ringens Vårdcentral vid Skanstull. Ett ställe som är sista anhalten innan helvetet. Jag skulle kunna skriva en bok om alla som jobbar där. Från den onda surkärringen i receptionen till husläkaren jag tilldelades som antagligen fått sin läkarutbildning i Ankeborg.

Minns en gång för många år sedan när jag var på väg ut på stan på jobb. Stressad och något försenad vilket inte är helt ovanligt. Skulle springa ner i t-banan vid Skanstull när en gammal dam snubblade och föll framför mig. Självklart stannade jag upp för att se hur det gått för henne. Vi blev en liten klunga som samlades runt damen men de flesta skyndade vidare rätt omgående utan att hjälpa till. Den gamla damen blödde rätt ordentligt från ett sår i pannan och var mer eller mindre okaontaktbar. Hon såg livrädd och förvirrad ut. Då slog det mig att Ringens Vårdcentral ju bara ligger några portar bort. Att hjälpa damen dit kändes som en lysande plan! Tyvärr tänkte jag fel. Helt fel. När jag kom upp med den blödande damen till receptionen och förklarade vad som hänt så svarade skatan bakom disken att dom minsann inte kunde ta hand om henne fören hon visat upp id-handlingar… Medmänsklighet är inte något man praktiserar på Ringens Vårdcentral.

Dom hypade Hollywoodfruarna är verkligen underhållning på högsta nivå. Häxan Anka kacklas det kanske tillräckligt om i Sverige redan. Men det går ju inte att låta bli att förfasas över hennes existens ändå. Så fort hon öppnar näbben sitter man ju som förstenad av chock.

Agnes-Nicole verkade inledningsvis rolig men känns mest patetisk tycker jag. När tanten med den obestämbara åldern stolt visade upp sin nya film höll jag på att skämmas ihjäl. Kalkon har liksom fått en helt ny dimension.

Nej, min favvis av Hollywoodfruarna är Maria. Vilken kvinna. Hon låter fullständigt lobotomerad. Antingen det eller så kryddar hon sin frukost med en burk valium. Maria är även härligt omedvetande om vad hon säger. Kvällens förklaring av hennes och makens upplägg av familjens ekonomi är en klassiker: ”Han betalar allt… Toppen!”.

YouTube är verkligen bäst! Ni har väl läst alla hyllningar av Helen Sjöholms framträdande i Duvemåla-konserten på Carnegie Hall i New York? Hittade framträdandet och kan bara instämma i hyllningskören. Allvarligt talat, kvinnan är Kristina. Hon sjunger helt sagolikt. Men framförallt har hon en inlevelse som ingen kan mäta sig med. ”Du måste finnas” är minst lika fantastisk på engelska. Leve Helen Sjöholm!

Jag blir aldrig frisk känns det som. Sjukt irriterande. Borde kanske uppsöka doktorn? Förkylningen går liksom aldrig över. Ligger och snörvlar på soffan. Nu har jag till och med ont i öronen. Hostar så det skär lite lagom i bröstet sådär. Segt som fan. Men jag ska inte klaga. Det är rätt lugnt under den kommande veckan så jag har faktiskt tid att kurera mig. Men är det inte ganska typiskt att man blir krasslig så fort man blir ledig? När kroppen slappnar av är det kört.