Idag sitter jag och gör bokomslaget till min fina väninna Jennys biografi som släpps i samband med Bokmässan i september. Ser enormt mycket fram emot att läsa den. Och visst blir väl omslaget fint?

Hur ska man förhålla sig till sina ex? Jag tror alla har en åsikt i denna fråga och är nyfiken på vad andra tycker. Kapar man alla band? Ja, om man blir ovänner gör man ju såklart det. Men om relationen avslutas för att man befinner sig på olika platser i livet? Om man skiljs som vänner? Det går ju faktiskt! Jag har en bra relation med mina ex. Det är inte så att jag aktivt umgås med någon av dom men vi kan absolut höras och snacka om vi stöter på varandra. Det känns skönt. Det kan omöjligt vara bekvämt att först dela sitt liv med någon för att sedan låtsas som att personen inte finns…

Orsaken till dagens funderingar är att min expojkvän Felix har flyttat till Schweiz och… hmmm… jag vet inte riktigt hur jag ska sätta ord på vad jag tänker. Vi levde ihop i närmare 3 år. Vi var sambos. Felix var den viktigaste personen i min tillvaro när jag kollapsade. Utan honom hade jag aldrig varit där jag är idag! Att veta att han fanns i min närhet var en trygghet. Felix var bara ett telefonsamtal bort liksom. Det resonemanget lät väldigt själviskt men är ändå en del av tankarna som far runt i min skalle. När jag tänker efter kanske det inte är så konstigt att jag påverkats av att han flyttat utomlands!?

Idag har jag varit i något slags vakumliknande tillstånd. Har ont i kroppen och är riktigt hes. Antagligen är detta dock endast psykologiskt. Det är ju Pride-vecka och det finns massor jag vill och ska göra. Klart att hjärnan börjar bromsa redan nu. Suck.

Hursomhelst så har jag i alla fall fått en hel del gjort på kontoret. Har provat av kläder med Ruthan. Gjort ett singelomslag till den stilige herr Johnson. Men framförallt så har jag fortsatt arbetet med dom tre hemsidorna jag har håller på med. Det blir riktigt bra. RIKTIGT bra. Om jag får säga det själv. Och det får jag på min blogg!

Tog en allsångspaus och gick hem och åt middag framför tvn. Ville ju inte missa alla glada transor på Skansen. Måste bara konstatera att min gamle chef Christer Lindarw fortfarande ser strålande ut. Skitsnygg! I 33 år har han studsat runt i klänningar, klackar och peruker. Lika länge som jag funnits på denna jord! Respekt. Det är förresten sjukt vad tiden går fort. Det har gått 10 år sedan jag slutade med After Dark. Blev väldigt nostalgisk av att kolla på mina gamla kollegor…

Madonna är världens coolaste människa. Så är det. Punkt. Artworket för samlingsplattan som kommer i höst är nu klart. Very Warhol. Väldigt schysst. Lite extra kul är det att jag själv satt och gjorde just en sån här bild till plåtningen av Julias Pride-annons. Det är jag och Madonna helt enkelt…

Även nya singeln ”Celebration” har läckt ut på YouTube. En dålig inspelning gjord av nåt fan i och för sig. Men ändå. Madonna är ju Madonna. Låten är väl ok? Eller vad tycker ni? Jag är inte helt överväldigad men kommer säkert tycka att den är toppen när den väl satt sig…

Jag har självinsikt. Tyvärr. Ibland önskar man ju att man inte hade det. Jag är fruktansvärt förtappad. Katastrofalt klumpig. Sinnessjukt slarvig. Varför? Jo, inatt lyckades jag krossa displayen på min mobil. Igen. Just det. Igen.

Min nya fina mobil som jag haft i bara lite mer än en månad. Suck. ”Från och med nu måste jag vara försiktigare med min lilla lur. Lika bra att önska mig själv lycka till med det!” skrev jag den 12 juni. Som sagt. Jag har självinsikt…

Klev precis upp ur sängen och konstaterade rätt omgående att ett representabelt yttre är ett relativt begrepp. Min morbror Leffe firar 50 år ikväll. En helrenovering är nog på sin  plats innan jag träffar hela släkten. Något säger mig att stripigt hår och någon form av skägg som passerat stubbstadiet inte går hem hos mormor…

Två dagar på raken har jag kört nattpass på kontoret. Har sånt flyt med hemsidorna att jag inte kan slita mig. Har hittat bra former idag både för Sanna och Molly. Känns grymt. Nu ska jag sova på saken och titta med pigga (?) ögon på sajterna i morgon.

Förutom att vara halvschizofren som jag skrev tidigare idag så tror jag att jag även börjar bli senil. Snackade med lightdejten om att ses igen (blir det en mediumdejt då per automatik?) och konstaterade lite coolt till honom att jag är ledig hela helgen. Samma sekund som jag la på luren slog det mig att det ju inte alls är sant. Dejten jag just bokat krockar ju med hunk-Mathias White Party på söndag som jag inte vill missa. Fick ringa tillbaka direkt och erkänna hur förvirrad jag är. Istället föreslog jag att vi skulle ses i morgon. Lördag är jag garanterat ledig i alla fall. Tur att han inte kunde i morgon! Samma sekund som jag la på för andra gången slog det mig att jag ju ska på min morbrors 50-årsfest i morgon. Allvarligt!? Hörde jag vimsig? Jag är en höna. En yr höna. Suck.