När jag var i Julias butik idag fick jag höra något mycket intressant. Något som jag varit totalt ovetande om. Men nu har sanningen äntligen krupit fram. Nyheten slår ner som en bomb här och nu. DJ Trexx har lånat mitt hår. På riktigt. Han har lånat min löshårsmohikan som jag hade när jag var med och tävlade i schlagern!

Detta förklarar ju de ofantliga framgångarna och den galna Tingeling-hysterin. Allt är min förtjänst. Jag har alltså haft ett finger med i spelet i ytterligare ett schlagerspektakel utan att ens veta om det.

Ett av mina favoritställen att gå ut på har länge varit Vickan. Fram tills igår. Vakter som är otrevliga och ägnar sig åt maktmissbruk går bort. På måndagar har Vickan schlagertema och på scenen står gruppen Schlagerfeber. En grupp där samtliga medlemmer är polare till mig. Jag har själv gästat med gruppen ett flertal gånger. Jag har stått i publiken och jublat åt deras shower ännu fler gånger. Dom är toppen!

När Schlagerfeber hade avslutat sitt finalnummer igår smög jag fram vid sidan av scenen för att förta lite med en av medlemmarna som jag precis jobbat med i Mums-produktionen. Underbara Anna hoppade upp i min famn och vi skrattade och kramades. Därefter sprang hon in bakom scenen för att göra sig redo för deras extranummer. Då tyckte vakten vid scenen att det var läge att kliva på och styra upp. Med sjukt otrevlig attityd dessutom. Jag pallar inte ens gå in på hela historien men vaktens argument efteråt var att artisterna sagt att dom inte vill ha en massa folk vid sidan av scenen. Hmmm… Om en av artisterna hänger runt min hals skulle kanske möjligen kunna vara ett tecken på att jag  faktiskt har någon form av relation till personen i fråga? Eller?

Jag har jobbat på scener i denna miljö runt om i landet i nästan 10 år. Jag vet hur det funkar. Jag har fullständig respekt för all personal på en krog. Därför stör det mig extra mycket med vakter som han igår. Snubbar som har ett behov av att visa sin makt. Det är så sjukt onödigt. Vickan brukade vara ett trevligt ställe utan en massa tjafs och bråk. Det är helt otroligt att en vakt själv väljer att sätta igång en härva för att han är sysslolös. Jag säger det igen… Om en av artisterna hänger runt min hals skulle kanske möjligen kunna vara ett tecken på att jag faktiskt har någon form av relation till personen i fråga? Eller?

Det kanske är lika bra att påpeka att jag när detta inträffade inte alls var speciellt påverkad. Det fanns dessutom folk runtomkring som bevittnade händelsen. Trots detta valde vakten och hans kompisar att spela ut det-går-inte-att-prata-med-dig-kortet… Jag är dock inte förvånad. Bara nån halvtimme senare brottade dom ner en snubbe utanför på gatan. Jag ifrågasätter inte om han förtjänade att tryckas ner på marken eller inte. Snubben verkade jobbig. Men att vakterna efteråt väljer att demonstrativt stå kvar och brösta upp sig bäddar bara för mer strul. Det är bara en ren provokation. Är inte själva arbetsuppgiften man har som vakt att avstyra tjafs och bråk?

Så nej tack till Vickan tyvärr. Jag går så sällan ut på klubb numera att jag inte har någon lust att spendera pengar på ett ställe där man blir behandlad på ett sånt otrevligt sätt som igår. Orsaken till att jag ens gick dit var just för att mysa med mina vänner som showade loss…

Stupade i säng igår kväll. Vaknade utvilad nu på morgonen. Utvilad och ledig. Eller ledig och ledig… Idag ska jag fakturera, gå till tandläkaren, returnera en massa kassar med kläder nere på stan, kolla kostym med min bror, ha möte på Warner, träffa polare på middag och slutligen festa. Får helt enkelt konstatera att min definition av ledighet bör tas upp på nästa date med min psykolog. Med ledig menar jag att det inte är ett tvång att jag gör allt detta just idag. Jag vill göra allt detta. Jag gillar att ha saker för mig…

Det blev en supertrevlig middag med syrran, Petter, brorsan och mormor. Vi käkade thai på en kvarterskrog nära syrran och Petters nya lägenhet. Hade tänkt ta lite kul bilder på min roliga familj men då behöver man som bekant en kamera. Eller en mobil med kamera. Det sistnämnda alternativet var min plan ändå fram tills jag upptäckte att jag slarvat bort den. Suck. Blir sjukt trött på mig själv. Jag är verkligen förvirrad. I mitt jobb är jag sinnessjukt uppstyrd. Privat är jag uppenbarligen en katastrof. Ringde i alla fall till min mobil och som tur var hade taxichauffören som körde mig ut hittat den!

Har förresten provat att ligga på spikmatta ikväll. Flera av er har ju rekommenderat detta mot stress här på min blogg. Jag är helt hooked. Det var en obeskrivlig känsla. En skön smärta typ. Och snacka om avslappnande! Måste köpa en egen spikmatta i morgon.

Att vakna upp en strålande dag som denna är underbart. Nu har ju vädret varit just strålande ett tag men jag har ju bara jobbat. Då väljer jag att gå med skygglappar på så att jag slipper tänka på hur skönt det vore att vara ledig. Men idag är jag ledig. Ledig. Underbart!

Middag idag med min fina syster (även känd som Sossenuckan), hennes snygge sambo Petter, min bror Schlagerpolisen och världens bästa mormor. Ska bli grymt trevligt. Syrran och mormor har båda fyllt år så det ska firas. Nu ska jag fixa presenter…

Har haft en lugn och skön hemmakväll. Kollat film och tv. Varvat ner. Konstaterat att jag nu faktiskt kommer ha ledig tid. Rekord! Äntligen kommer jag att kunna njuta av sommarvärmen. Har jobb som ska göras men inga projekt som kommer sluka all min vakna tid. Grymt skönt!

Har läst och kollat rapporteringen kring Michael Jacksons död. Det är ju omöjligt att missa. Tv och tidningar slår knut på sig själva för att hitta nya vinklingar. Är det nån mer än jag som tyckte att dagens Expressen-omslag var osmakligt? En livlös kropp på en bår och rubriken ”HÄR DÖR MICHAEL”. Expressen kunde exklusivt publicera ”sista bilden” på kungen av pop. Men var det verkligen ingen som reagerade över att omslaget blev lite väl snaskigt? Allt för att vinna kampen om läsarna. Som vanligt.

Jag har aldrig varit något Jackson-fan. Jag tycker att han var en lysande artist men låtarna var aldrig riktigt min grej. Möjligen basgången i ”Billie Jean” som fortfarande knäcker i så fall… Jag växte ändå upp under 80-talet när han var som absolut störst. Dagens unga har ju bara stött på legenden Michael Jackson i en cirkusliknande mediabevakning som handlat om allt annat än hans musikkarriär. Tråkigt. Men till en viss del självförvållat också om man ska vara helt ärlig. Nöjesfält i trädgården. Bästa kompis med en apa. Att sova i syrgastält… Listen på tokerier går ju att göra hur lång som helst. Och då väljer jag att inte ens ta upp den värsta skandalen av alla. Ni vet vad jag menar.

Människan Michael Jackson var inte lycklig. Man såg det i hans blick. Hittade ett klipp på SVT Play från nåt gammalt program där Stina Dabrowski intervjuar hans syster La Toya. Skrämmande. Sorgligt.

Backstage precis innan giget. Det repas danssteg och sjungs upp…

Min klippa. Underbara Ruthan som sytt alla scenkläderna!

Öppningsnumret ”Brother Oh Brother”

Grymt dansnummer till nya låten ”Rewind”

Marie var populär i publiken…

Kramades med trevliga Warner-Helene

Sommardressat i ”Work of Art”

Sporttemat från festivalen behöll jag i ”Hope & Glory”. Då var scenkläderna en flört med boxning. Nu har jag gått loss även på rugby. Fast med paljetterade skydd såklart!

Extranumret ”Cara Mia” blev en korsning mellan sport och festkläder. Typ.

Allt klär en skönhet. Även mina plugghästbrillor.

Västeråsarna var kanontrevliga. Vi fick köra direkt in med bilen bakom scenen och därifrån ledde en vakt Ruthan till efterfesten där hon hittade en lämplig plats att parkera på.

Innan hemfärd. Ruthan och jag var supertrötta. Men stolta och nöjda! Vad annars?

Premiär ikväll! Mums-Mums och gänget drar igång sommarturnén i Västerås. Dagen kommer att gå åt till att fixa detaljerna på alla scenkläder. Nu ska jag möta Ruthan på kontoret. För er som inte ska till gurkstaden ikväll bjuder jag på ett litet klipp…