Man kan göra olika saker en lördagskväll. För bara nåt år sen hade jag vid den här tiden antagligen druckit ett par Fernet och en massa vin med siktet inställt (om än något suddigt) på Lino.

Nu har jag ju blivit en hemmakille. Men inte fan har livet blivit normalare för det! Just denna kväll ägnar jag mig åt Swarovski-kristaller. Nu blingas en massa saker till Melodifestivalen med härliga strass-stenar. Vid den här tiden om en vecka har de flesta av stenarna på bilden just dansat klart på Melodifestivalens scen…

Min pappa är lite lurig. Han har lite hyss för sig i hemlighet sådär… Nu funderar han på att utöka familjen med en ny medlem. Han har varit och tittat på en 2 veckor gammal labradorhanne. Mamma är ju hundrädd men inte ens hon kan ju vara skraj för den här lilla sötnosen. Jag tycker absolut att mina föräldrar ska skaffa en lite lekkamrat. Dom kommer bli världens bästa hundägare! Fick ett mail med dessa bilder och önskemål om namnförslag. Jag tycker att han ska heta Hugo efter farfar. Visst ser han väl ut som en liten Hugo?

Hur kan man lyckas försova sig till kl 14.00? Det är helt uppenbart att man är toktrött om man ställer klockan på 10.00 och vaknar till först 4 timmar senare. Suck. Alltså blev det inga ärenden på stan idag utan direkt till kontoret för klädprovning. Klädkatastrof nummer ett är i alla fall löst. Ruthan hade sytt en ny ärm till klänningen jag lyckades bränna ett stort hål i. Klädkatastrof nummer två kommer att lösa sig om jag bara lyckas kliva upp innan affärerna stänger i morgon…

Känner verkligen pirr i hela kroppen. Om en vecka drar festivalen igång. Idag tycker jag verkligen att jag har världens roligaste jobb! Jag har alltid älskat schlager och att få vara med och skapa framträdanden som miljontals människor kommer att minnas är obeskrivligt kul. Att dessutom få skapa hela shownummer i ett sammanhang där det finns grymma tekniska förutsättningar är grymt inspirerande. Som sagt, jag älskar mitt jobb!

Klädkatastrof två inträffade ikväll när Ruthan hämtat ett gäng kläder som färgats in hos duktiga färgexperten Victoria. Hon har fått till de toner jag valt. Så långt är det toppen. Problemet är bara att jag tydligen är färgblind. Nej det blir en vända på stan i morgon också för att införskaffa nya grejer till kören och dansarna. Hoppas på andra gången gillt när jag väljer färger igen… Men nu börjar det ju bli som vanligt. Det ska vara lite panik inför Melodifestivalen. Det hör till. Jag har nästan varit för uppstyrd i arbetet inför denna omgång.

Vaknade förresten med att läsa ett sms från min älskade vän Maggan som ju ligger på sjukhus. Hon mår bättre. Tillräckligt bra för att t o m skriva ett väldigt fyndigt och roligt meddelande mitt i detta drama. Känns så skönt att veta att det går åt rätt håll!

Dags att slå på nåt lagom tråkigt på tv. Ska ägna kvällen åt att sätta strass på schlagersaker! Ovanligt va? Ska dock försöka att inte förstöra något denna gång.

Det har inträffat en klädkatastrof idag! Skulle stryka fast strass på en schlagerkostym men när jag la strykjärnet på tyget så smälte det! Så för tillfället är det ett stort hål i armen på den glammiga klänningen!!! Som tur är finns det ju mera tyg så det blir till att sy en ny ärm för Ruthan. Just nu är jag mest tacksam för att jag inte la strykjärnet mitt på klänningen. Det hade inneburit en riktig katastrof…

Har dock inte bara förstört saker idag. Vi hann avverka en klädprovning på eftermiddagen som gick jättebra. Nu ska vi ner på stan och hämta upp det sista i klädväg och sen bort på dansrep. Ska bli spännande!

Nu har Miss Kyline varit borta en vecka. Jag känner bara tomhet. Saknad. Min älskade Sophie Svensson från Kylinge är försvunnen. Hon har övergett mig. Dragit till Thailand med Mr Gay. Får sms med jämna mellanrum som inte gör mig ett dugg avundsjuk…

Tänkte därför passa på att lägga upp en grej här på bloggen som Miss Kylinge kommer att mörda mig för. Försökte få fram det till hennes 30-årsfest men det han inte komma. Slöseri med en klassiker tänker jag så klart! Varsågoda, Sophies debut i SE & HÖR i sin helhet:

Vinnaren i SE&HÖRs tävling i Visby blev Sophie Svensson, 26. Hon har nyss flyttat från Stockholm hem till Solvesborg. Sophie ar hudterapeut. De senaste två somrarna har hon jobbat pa Gotland men i år är hon har på semester:

- Det är det roligaste som finns att komma tillbaka hit, säger Sophie och ler.

Hon är singel, kom till ön en vecka före Rix FM-festival och delar under semestern en lägenhet
med fyra killkompisar. Det blir mycket festande.

HUND OCH KATT
Att hon vann SE&HÖRs tävling uppskattade så klart Sophie.

- Der är jätteroligt. Kul att få festa med kändisarna. Jag älskar Niclas Wahlgren och Jill Johnson.

Hemma i Sölvesborg lever Sophie ett lugnare liv än på semestern. Hon har två husdjur att ta hand om. Hunden Wilma är en blandning av pudel oeh benetton. Gullan är en två år gammal bondkatt. Men märkligt nog är Gullan en hankatt.

- Det är egentligen min 8-åriga systers katt. Hon döpte honom till Gullan för att hon trodde han var en tjej, förklarar Sophie.

Artikeln kommer alltså från SE & HÖR och är skriven av Ola Brising. Detta är den absolut roligaste artikel jag läst. Sophie HATAR den ha ha… Kanske måste säga något till hennes försvar!? Det kan ha funnits någon ond bög i hennes bekantskapskrets som lurade henne att hon vinnit tävlingen som hon inte ens varit med i. Men kan någon vara så ondsint att han vilseleder sin bästis som möjligen druckit några drinkar för mycket bara för att ha någonting att ha daglig högläsning ur under resten av semestern? Nej det kan jag aldrig tänka mig…

Jag älskar kvarteren jag bor i. Södermalm är bäst. Det är alltid skönt folkliv runt Bondegatan och Skånegatan. Skulle handla i kvartersbutiken när jag plötsligt blev halvt ihjälskrämd av helt galna Ulrich Bermsjö. Ulrich arrangerar bland annat roliga gayfester och klubbar och är i största allmänhet väldigt underhållande. Vi bor dessutom grannar. Något han tydligt påpekade när jag precis flyttat in genom att säga att han kunde se rakt in i min lägenhet genom reflektionerna i fönstren i huset mitt emot. En bra anledning att införskaffa gardiner helt enkelt…

Hursomhelst, Ulrik slet snabbt upp ett gäng fina plagg ur en stor NK-påse. Han hade fyndat på rean. 70 % rabatt är minst sagt en bra deal. Framförallt på NK för det gör ju att kläderna i alla fall går att titta på utan att få ångest över vad man betalade.

Nere i hörnet ser man min middag. Yakiniku fick det bli. Gott! Utanför porten hemma träffade jag på Mårten Andersson som ju numera är grym stå-uppare. Han stod och frös vid ett bord fullt av flyers och gjorde reklam för sin klubb RAW som nu börjar köra på Göta Lejon. Borde kanske kolla in det. Har aldrig sett stå-upp live nån gång.

Mitt liv är verkligen som en bergochdalbana. Igår var en riktig skitdag rent ut sagt. Idag är jag i toppform igen. Har gått runt och kollat kläder till schlagern nere på stan. Hittade grymma grejer så nu är verkligen allt på banan snart.

Men viktigast av allt idag är att jag fått veta att Maggan mår okej. Hennes fina mamma Linda ringde vid lunch och vi hade ett väldigt skönt samtal under omständigheterna. Mina tankar och all min kärlek vill jag ge till Maggan och hennes familj. Vi har så många fantastiska minnen tillsammans och dom ska jag tänka på idag.

Letade fram denna bild på oss i ett fotoalbum. Den är 10 år gammal och tagen i min första lägenhet. Minns inte vad vi skulle göra den kvällen men antar att det var bus på gång. Vi ser ju rätt unga ut kan man säga… Man är ju glad att tiden går och man blir äldre. Kolla sminket, ögonbrynen och frisyrerna!

Trodde inte dagen kunde bli sämre än vad den varit. Men ack så fel man kan ha. Gick in en snabbis och kollade kvällstidningarna på nätet och möttes av en nyhet som högg till som en kniv i bröstet. ”Magdalena Graaf opererades akut efter blödning i hjärnan”. Underbara fina omtänksamma genomgoda Magdalena. Min älskade Maggan. I 10 år har vi känt varandra. Det är verkligen inte så att vi umgås regelbundet eller hörs varje vecka men Maggan är en sån där vän som man alltid tar vid där man sist slutade med. Vi ringer varandra för råd. Vi har stöttat varandra under kriser. Jag är i chock ärligt talat. Det är dessutom helt surrealistiskt att läsa sånt här om en vän i nyhetsform. Vill bara lyfta luren och ringa hennes syster eller mor och få hela historien. Men det är inte läge att störa dom nu mitt i natten.

Jag vet inte hur många gånger under de senaste månaderna märkliga och allvarliga saker har drabbat folk i min omgivning. Jag känner alldeles för många människor som legat inne på sjukhus den senaste tiden. Allt från hjärnhinneinflammation och hjärtproblem till ansiktsförlamningar.Vad är det som händer? Vad är det vi gör mot oss själva? Har vi ignorerat alla varningsklockor så att vi nu har kommit till en punkt där vi riskerar våra liv?

Det känns obeskrivligt jobbigt att gå och lägga sig nu. Att inte veta vad det är som har hänt Maggan. Hon har tvingats klara sig genom så många tuffa perioder i sitt liv. Hon förtjänar verkligen inte att drabbas av det här. Men jag vet att Maggan kommer att klara även denna prövning. Hon är en otroligt stark kvinna! Nu ska jag läsa Hannahs blogg innan jag tar ett par sömntabletter och försöker sova. Mina tankar finns hos min fina vän och hennes familj.

Bilden kommer från Hannahs blogg och är en hälsning från Magdalena!

Hela dagen har varit ett vakum. Har gått omkring med blytung skalle och varit toktrött i kroppen. Lite som en kraftig baksmälla men utan att ha haft roligt och druckit sprit kvällen innan. Nej, denna dag kunde jag gått varit utan. Men har i alla fall fått vila kroppen lite. Det ska bli intressant att se om jag blir sjuk eller inte. Nu känner jag mig bättre efter att ha tagit det lugnt. Det är lite som att hjärnan blir överhettad och då skriker kroppen nej genom att plåga mig med signaler i form av sjukdomssymtom. I morgon ska jag upp tidigt och har massor att fixa på stan inför schlagern. Det drar ju igång nästa vecka! Känns overkligt men kul. Jag får helt enkelt bestämma mig för att jag är frisk när jag vaknar i morgon.