
Såg en dokumentär tidigare ikväll om kvinnor som skaffat sig världens största bröst. Det var en riktigt sorglig syn. Vilka vilsna själar. Jag försökte att inte vara fördomsfull men det var omöjligt. Ingen av kvinnorna konkurrerade direkt om något Nobelpris om jag säger så. Det kom inte heller som en överraskning att det stod en snuskig man strax bakom dem och hejade på.
Kvinnan på bilden ovan heter Sheyla Hershey och var med i programmet. Hon är en 30-årig brasilianska vars största dröm var att skaffa sig världens största bröst. Till slut lyckades hon och hamnade i Guiness rekordbok. Sheyla har tydligen gjort sig känd som Brasiliens svar på den brittiska nakenmodellen Jordan.
I dokumentären fick man följa med henne ute på stan där hon villigt poserade med chockerade förbipasserande. När hon landade på flygplatsen möttes hon av fans (!) och skrev autografer till barn som tittade på henne med skräckblandad förtjusning. Hon släpade till och med in tv-teamet på sjukhuset när hon skulle förstora bysten ytterligare. Självklart passade hon på att fettsuga sig lite här och var när hon ändå var igång. Efter operationerna intervjuades hon i sjukhussängen. Som om inte det vore nog så stod en fotograf och tog pressbilder på eländet samtidigt. Sheyla kravlade upp och började posera porrigt trots bandagen. I nästa scen var hon tillbaka i sängen. När hon berättade om sina drömmar i livet började hon snyfta. Varför gör hon alla dessa operationer? Är det verkligen för hennes egen skull?
-Om man är nummer ett i världen blir man blir ihågkommen. Och jag vill bli ihågkommen…
Tårarna rann längs kinderna ner över den fettsugna bandagerade hakan när hon berättade. Det är något av det sorgligaste jag sett. Med 5,5 liter inpumpat i vardera bröst hoppas hon på att bli ihågkommen. I hennes värld kan hon bara bli lycklig om hon blir ihågkommen.
Missuppfatta mig rätt nu. Jag har verkligen ingenting emot bröstförstoringar. Jag har inget emot skönhetsingrepp överhuvudtaget. Folk får göra vad de själva vill. Jag känner många som har fixat både det ena och det andra. Resultaten blir snygga så länge man gör saker med måtta. Men jättepattar känns väl ändå gjort nu? Dog inte trenden med porrfilmstuttar ut i slutet på 90-talet? Pamela Anderson och Victoria Silvstedt håller i och för sig hyllorna högt fortfarande men de flesta har ju plockat ur silikonet. Mina Graaf-väninnor och Gynning hade den goda smaken att förminska omfånget på sina urringningar för längesen. Begreppet glamourmodeller är snarare hånat än hyllat numera.
Trots detta fortsätter unga tjejer att fylla både läppar och byst till bristningsgränsen. Sveriges största bloggare Alexandra ”Kissie” Nilsson är en av dem. Hon säger att hon gjort ingreppen för sin egen skull. Okej. Det är hennes ensak. Men vare sig hon vill eller inte är hon en förebild för tusentals ungdomar. Det är inte ett dugg kul.












