Min älskade väninna Maggan fyller 35 år idag. Hennes mysiga kille Filip hade styrt upp en skön överraskningsfest. Kvällen började med en lyxig båttur och avslutades med middag på Sturehof. Supertrevligt!

Fördelen med att befinna sig på en båt med fyra andra bloggare är att man kan sno bilder från deras bloggar när man inte lyckas få till några bra själv. Tack Katrin och Bingo för att ni vet hur man förevigar folk på bild!

5 oktober till 2 april. Det är lång tid. 177 dagar för att vara exakt. Brorsan släppte precis en bomb. Han har tagit tjänstledigt. Han drar till Thailand i sex månader. Han är en skön lirare min käre lillebror. Jag vill också vara en skön lirare. En sån som lever livet. På en strand i Thailand.

Hur kul är det kommande halvåret i Sverige egentligen? Inte ett jävla dugg kul rent ut sagt. Brorsan gör helt rätt. När vi andra går omkring och fryser i snöslasket ska han ligga på en strand och njuta av sol och värme. Snacka om att ha vettiga prioriteringar. Blir sjukt sugen på följa hans exempel.

Grattis på 31 årsdagen lillebror! Du börjar se lite plufsig och sliten ut så Thailands-vistelsen kan göra dig gott!

Ja må han leva! Klart vi sjöng för födelsedagsbarnet…

Idag kom jag på att det är den 31 augusti. Jag kom bara på det för att min bror fyller år i morgon. Den sista varje månad bör varje vettig människa redan ha avverkat högen med räkningar. Inte jag. Jag är hopplöst förvirrad.

Slängde ner alla läskiga fakturor och kuvert i en kasse när jag gick från kontoret. Att betala räkningar är inte bara vansinnigt tråkigt. Det är ångestframkallande. Därför brukar jag göra det framför tvn. Gick ju förbi Christer och Martin innan jag gick hem för att hämta min kvarglömda väska från igår. När jag var där passade jag för säkerhets skull på att glömma kassen med räkningarna. Förvirrad är bara förnamnet. Det fick bli en sen kvällspromenad tillbaka alldeles nyss. Nu hinner jag inte få detta gjort innan midnatt. Jag är inte bara förvirrad. Jag är hopplös.

Datorn på jobbet strular. Servrarna strular. Uppkopplingen strular. Ibland hatar jag verkligen teknik. Det är toppen så länge allt fungerar men man är alldeles för beroende av skiten. För närvarande tar det ungefär hundra år att få iväg ett mail. Man kan bli vansinnig för mindre.

Till slut gav jag upp. Jag valde mellan det och att slå sönder datorhelvetet med en slägga. Som tur var äger jag ingen slägga. Istället gick jag loss med borrmaskinen och en burk spackel i Tinas rum. Kände att jag behövde få något gjort!

Om en produkt kallas väggspackel kan man fråga sig varför någon tyckt att det behövs en rad under där det står spackel vägg? Kändes inte väggspackel tillräckligt tydligt?

Gick förbi Christer och Martin en sväng efter jobbet. Glömde min väska hos dem igår. Hann med lite häng på deras mysiga balkong.

Det känns som att var och varannan människa är förkylda. Folk snörvlar överallt. Själv har jag känt mig seg i kroppen de senaste dagarna. Skallen känns tung. Lite vadderad sådär. Jag har verkligen ingen lust att bli sjuk nu. Det känns som att jag är lite på gränsen till en förkylning men jag gör så gott jag kan för att förtränga den. Frågan är hur lång det räcker med positivt tänkande?

Denna måndag går inte direkt till historien som den effektivaste dagen i mitt liv. Efter den nästan fem timmar långa lunchen lyckades jag till slut ta mig in till kontoret. Hann öppna inkorgen och besvara några mail. Då kom Miss Kylinge och tyckte att vi skulle gå och käka middag. När jag fortfarande inte lyckats prestera något arbete när klockan blivit 18 kändes det som att jag lika gärna kunde ge upp för dagen.

Det blev en köttbullstallrik med min bästis i Skrapan istället. Middag måste man ju käka och då kan man lika gärna göra det i trevligt sällskap tänkte vi. Men sedan skulle vi minsann gå hem. Det gick sådär med den saken kan man säga. Plötsligt satt vi på greken med Ullis, Nancy, Johanna och lilla rara söta Anna. De hade varit på Polarpriset så fröken Bergendahl var riktigt piffig!

Efter lite grekmys och mycket skvaller gick vi förbi Christer och Martin som flyttade in i sin nya lägenhet idag. Nu bor mina favvisbögar på perfekt gångavstånd från mig. Och bara ett stenkast från Miss Kylinge. Den här hösten kommer att bli kanon!

Träffade härliga Hanna Hedlund för en lunch på en sunkig indisk restaurang här i mina kvarter. Hanna är toppen. Hon är så toppen att klockan hade hunnit bli halv fem när jag tittade på klockan. Snacka om att tiden går fort när man har det trevligt.

Hanna hade en baktanke med dagens möte. Jag har skrivit så mycket positivt om henne under året att hon tyckte att en muta var på sin plats. Hon ville helt enkelt försäkra sig om att jag även i fortsättningen ska höja henne till skyarna. Hon är listig den där Hedlundskan. Men när hon försökte sticka till mig några stackars skrynkliga sedlar i smyg sa jag ifrån. Jag går minsann inte att köpa för pengar. Jag har integritet. Min bloggheder ska förbli intakt. Jag har en skyldighet mot mina läsare. Jag är omutbar. Det enda som skulle kunna få mig att svika alla mina principer är en muta i form av hennes sjukt sexiga sambo Martin Stenmarck.

Det gäller att ta vara på sommarens sista dagar. Egentligen hade jag planerat att ligga under täcket hela helgen och bara slappa. Denna lördag blev den raka motsatsen. En fika vid marknaden på Skånegatan. Sedan en långpromenad till Nacka. Därefter en båtur med hunk-Fredrik runt Fjäderholmarna. Grymt mysigt!