Det här är min typ av humor. Litteraturprogrammet Babel har en ny webbserie som går under namnet Självbiografen där Petra Mede och Aron Flam läser högt ur kändisars biografier. Missa inte.
Konsten att ignorera
Verkligheten är lika skön som den är påfrestande. Börjar bli människa igen efter vistelsen i schlagerbubblan. Älskar den där galna världen av hela mitt hjärta men den tar på krafterna. Framförallt är det ingen lek att återanpassa sig till vardagen efteråt. Rutiner är visserligen aldrig min starka sida men vid den här tiden på året är det värre än någonsin. Hushållssysslor och ekonomi har inte legat överst på min prioriteringslista om jag säger så.
Kollar på världens lustigaste lesbian på tv. Toppen.
Kollar också på högarna med papper på golvet. Inte ett dugg jävla toppen.
Jag är typen som ignorerar allt som inte intresserar mig så länge jag kan. Pinsamt. Men sant. När virusprogrammet på datorn måste uppdateras klickar jag bort påminnelsen. Gång på gång. Tills datorn får ett virus och läget blir akut. Detsamma gäller bloggapparna i min gamla iPhone som plötsligt slutade fungera för några veckor sedan. Jag förstår att påminnelser om uppdateringar fyller en funktion men tar jag tag i dem löpande? Nope.
Virushärvan tog jag tag i under helgen. Det tog evigheter. Idag har jag ägnat mig åt att uppdatera mobilen. Ett projekt som kräver tålamod kära nätvänner. Nu håller jag tummarna för att allt fungerar som det ska. Läser ni detta blogginlägg har jag lyckats. Då är nästa punkt på listan avloppsrensning. Tillbaka i verkligheten som sagt…
Publicerat i Allmänt
3 kommentarer
Toksexig schlagersouvlaki och underskattad bigami
Jag ska bli heterosexuell. Japp. Sedan en vecka ifrågasätter jag starkt min läggning. Man kan inte hänga med sexiga kvinnor hur länge som helst utan att bli påverkad. Jag säger bara Elena Paparizou. Vilken kvinna. Jag är kär. Att den toksexiga schlagersouvlakin har ett fördelaktigt yttre kan omöjligt ha undgått någon. Hennes artistiska begåvning går inte heller att ifrågasätta. Inte heller hennes stjärnstatus. Men allt sådant bleknar i jämförelse med denna grekiska gudinnas personlighet. Elena är en magnifik människa. Våra vägar har korsats vid många tillfällen genom åren men den gångna veckan var första gången vi fick tillfälle att verkligen lära känna varandra.
Vad tyckte ni om fröken Paparizous framträdande i lördags kväll? Själv är jag sjukt stolt över vår sexiga hyllning till ”Popular”. Slet som en galning tillsammans med koreografen Jennie Widegren för att skapa numret tillsammmans med Elena. Vi ville bjuda på något annorlunda och det tycker jag att vi lyckades med.
Ni kände väl igen flörten med Saades originalshow? Jennie Widegrens tolkning av de mest kända partierna i Saades koreografi var briljanta. Hennes heta dansgrupp Urban Angels rockade hårdare än hårdast. På tal om fröken Widegren… det är inte bara schlagersouvlakin som fått mig att fundera över att konvertera. Nej, ska jag bli straight står inte monogami på tapeten. Mitt livs andra kärlek heter Jennie. Jag är besatt av henne. Nu räcker inte ens min ett år gamla kärleksförklaring till längre…
Bäst klädd av artisterna i finalen? Enligt Aftonbladet var det Elena:
Helena Paparizou +++++
Tobbe: Nån måste ju få en femplusare i finalen, så jag lyfter helt fräckt in Helena Paparizou här utan att fråga nån om lov. Hennes kortkorta spetsklänning i ett ursexigt nummer är extra allt-schlager. Och dansarna i bara överkroppar. Mums! Trus: Ja, det skulle krävas en grekisk gudinna för att få till årets andra troschock (Perrelli stod för den första). Helena har hissat upp kjolen till musnivå och har piffat upp brösten med fransar. Oh lord så syndigt. Och så rätt.
Tack för det Tobbe och Trus! Extra kul är fem-plus-betyget just för att Elena inte var en av de tävlande artisterna.
I logen strax innan framträdandet…
Ett sista genomdrag i en korridor bakom scenen…
Backstage efter showen med mina blivande fruar. Bigami är underskattat. Nu ska jag fortsätta att njuta av Paparizou och Widegren in action på SVT Play…
Publicerat i Schlager
8 kommentarer
Vem toppar schlagerbananen?
Laddar upp inför kvällens schlagerfest med lite bilder från förra veckans första deltävling i Växjö. Kommer någon att toppa det minimalistiska framträdandet jag skapade till Sean Banan ikväll?
Jag älskar Sean Banan. Har nog aldrig skrattat så mycket under något projekt som jag gjorde under arbetet med hans bidrag. Att ingen idé är för konstig är ett tacksam utgångsläge. Sen är det något speciellt med den där schlagerbananen. Hans leende smittar av sig.
Under de första repen på torsdagen kändes min hjässa tom när jag stod bredvid Sean. Detta åtgärdade jag till fredagen. Det är viktigt att utstråla pondus när man arbetar…
Pondus är viktigt som sagt. Hur känner vi för den här lilla posen som jag automatiskt hamnade i när jag visade upp Seans scenkläder?
Under den första repetitionen på scenen hade jag pimpat min favvisblatte i blågult. Känns klockrent i dagens Sverige tycker jag. Jag blev så glad av att se Sean i min streetiga tolkning av en folkdräkt att jag slängde på mig samma outfit på lördagens efterfest.
Arbetar man med mode är varenda plagg man själv väljer att bära ett statement. Jag tror att dalahäst-trenden kommer starkt i år.
Slutligen en bild på mig och herr Jönsson. Varde ljus sade Gud. Och sedan föddes min hjälte Fredrik. Kör hårt i Göteborg ikväll käre allsmäktige ljusboss!
Publicerat i Schlager
9 kommentarer
Synlig överallt trots fullständig isolering
Ikväll lekte jag vidare med Carola i The Voice. I programmet därefter tog jag emot mitt pris på Gaygalans scen. Inte dåligt jobbat för en trött gammal bög som ligger hemma i självvald isolering denna fredagkväll. Varför isolerad? Jo, det ska jag visa er. Varning för vidrig bild nu kära nätvänner…
Vi snackar bältros. Det där man hört talas om men inte har koll på riktigt. Bältros kan man få om man har haft vattkoppor. Som den tokhypokdriker jag är har jag självklart googlar maniskt för att ta reda på all fakta jag kan hitta. Det tog inte många klick innan jag läste att långvarig stress är en vanlig orsak till ett utbrott. Så nu är jag alltså där igen. Är tillbaka i de där invanda mönstren där jag pressar mig för hårt. Till och med en lobotomerad kan läsa sin kropps signaler bättre än undertecknad.
Jag har stora områden fulla av blåsor som sträcker sig runt halva kroppen. Vätskefyllda blåsor som ömmar. Huden håller på att spricka. Den värsta tortyren är dock att skiten går ner i nervbanorna och jävlas. Tyck synd om mig. Det gör jag.
Publicerat i Allmänt
8 kommentarer
Senaste kommentarer